plats för kokosbollar

Alltså, det här med att vara kreativ. Har aldrig tyckt att jag är det. Dålig på ideer, och framförallt dålig på att sätta eventuella ideer i verket. Men där hade jag nog fel om mig själv.

I Usa kom jag på många många saker. Tänkte på många saker jag inte tänkt på förut, och tänkte på saker som jag brukar tänka på mycket, i helt nya banor. Programmerade om min hjärna skulle man kunna säga. Jag hade tid att filosofera utan krav från alla håll och kanter som jag så gärna skapar mig i vanliga fall. Att inte oroa mig för om jag bara svamlade mig fram i min samhällsuppsats eller att inte ha ångest inför jobbet en tisdagskväll gav utrymme till nya saker. Icke framtvingade tankar, utan funderingar, ideer och men det är ju si och såhär jag egentligen vill göra-tankar. Mycket nyttig paus.

När det gäller kreativitet så kom jag i alla fall på detta (och denna ekvation gäller kanske bara mig) : Kreativitet kräver avslappning och tid. Om jag har tre tusen grejer på gång i skolan, samtidigt som jag planerar en reunion med gamla gänget, jobbar och funderar på om jag egentligen inte borde träna mer så finns det inte mycket plats kvar i min hjärna för spontana ideer om att typ sy en egen klänning.

Kreativitet är såpass kul, och känns så himla rätt, att det bidrar till att jag har bestämt mig för att tagga ner lite. Skippa prestationskraven. Skippa att läsa matte c, som jag vet kommer ge mig ågren. Skippa att jobba veckodagar i höst. Att istället vara med min familj. Kanske gå en alpha-kurs för att lägga tankarnas fokus på lite annat då och då. Sy en klänning. Käka kokosbollar. För det, det gör mig sugen på livet.