hej då alla älsklingar!

Mitt skrivbord är nu en stor hög av massa känsloladdade presenter. Som till exempel tavlan vi målade på festen, en bok, en dikt, en brosch, en omgjord sångtext. Hur ska jag kunna sova där inne i natt? Det gör så ont bara att titta på allt.

Men jag är så glad att jag kan vara så här ledsen. För i det här fallet kommer det ju av att jag har en massa människor som står mig nära. Det kommer helt enkelt alltid lite smärta med att älska någon! och den smärtan tar jag mer än gärna.


Just nu är jag inte peppad, men när jag träffar Erika, Anna och Isabel imorgon så tror jag att äventyret kommer svepa mig med sig. Jag har aldrig ångrat det här beslutet.

Ska försöka uppdatera här så snart jag kan, försök att inte glömma bort mig in the meantime, eller nåt.. ;)